Wat volgt zijn de aantekeningen van een lezing gegeven in Berlijn, Athene, en Marseille in 2020.

Ni los llamamientos de los republicanos para que se aumenten las armas y la vigilancia policial, ni las exigencias de los demócratas para que se controlen más las armas, pueden poner fin a la epidemia de tiroteos masivos en Estados Unidos. El problema es más profundo de lo que cualquiera de estos enfoques puede abordar.

Esto es acerca de las llamadas “relaciones no-monógamas”, sobre algunos de los beneficios de intentar una de las alternativas al modelo de amor de “salir/casarse/divorciarse”. Tu respuesta a este artículo probablemente sea similar a la que yo tuve unos años atrás cuando leí una discusión sobre el tema por David Sandstrom en el fanzine sueco Handbook for Revolutionaries: “Buena idea, pero no va conmigo, por supuesto…”. Resultó que yo estaba equivocado. Si he de recordar una lección que haya aprendido una y otra vez, debería darme cuenta de que a menudo las ideas que me incomodan o me hacen poner a la defensiva al principio a la larga se convierten en las más importantes para mí. No quiero decir que vaya a ofrecer un programa al que deban unirse inmediatamente, pero no podemos poner más enfasis en que debemos abirnos a nuevas ideas, por si acaso resultan ser útiles en nuestras vidas.

En mayo de 2023, cuando Mauricio García asesinó a ocho personas en un centro comercial en Allen, Texas, parecía otro asesinato masivo sin sentido, similar a los tiroteos en las escuelas. Pero cuando se supo que se identificaba como neonazi, se propagó la indignación: decir que un latino era así fue demasiado para muchos.

Acéptalo, tu política es más aburrida que la mierda.

Desde algunas semanas ya, escuchamos desde muches la necesidad de expresarse respecto a lo que “acontece ahora en Gaza”. Argumentos que llegan incluso a sugerir que una nueva guerra comenzó, se han vuelto comunes en espacios radicales o incluso en círculos anárquicos. Desde que la fuga en Gaza ocurriera, la lucha por la liberación del pueblo palestino, sufre en Alemania de ser reducida a las acciones de Hamas. El estado Alemán, partidos políticos, e incluso aveces compañeres, están muy preocupases de que tan cerca o lejos una pueda estar de las ideas Hamas. Al mismo tiempo, muy poco sobe las raíces históricas de una guerra-asimétrica que lleva ya mas de 70 años es considerado en las discusiones por estas posiciones.

Hösten 2017 kom det fram att Trafiknämnden i Stockholm beslutat att börja ta ut markhyra för bland annat demonstrationer. Ja, för all aktivitet på gatorna, verkade det som – från flygbladsutdelning till barnkulturevenemang med fri entré. Det kunde gälla till exempel att betala avgift för att få ha högtalare. Besluten verkade bli godtyckliga och konsekvenserna oöverblickbara.

Plötsligt stod vi där, med ett rep och en rad snutar mellan oss och ett trettiotal personer från universitetets förvaltningsstyrelse, där företag som Goldman & Sachs, PNC Bank, Williams Capital Group, och en rad andra som instinktivt bör hållas så långt från utbildning som möjligt finns representerade. Månader av upptrappning och veckor av planering hade lett oss hit. För ett ögonblick frös jag fast – hur skulle vi ta oss förbi? Skulle vi lyckas? En laddad tystnad. Elektricitet i luften. Plötsligt var det på allvar. Så öppnar ordföranden mötet, och vi rör oss framåt, samtidigt som de första tonerna av Solidarity forever trevande stiger mot mötesrummets tak och studsar mot dess väggar. Repet åker i marken, vi bildar kedjor.

För några år sedan rasade en debatt i Sverige om att så kallad ”blåljuspersonal” inte kunde utföra sitt arbete på grund av att de attackerades, av illvilliga ungdomar och kriminella. Främst skulle detta varit ett problem i storstadsförorter, där en bild målades upp av att allmänhetens liv och hälsa riskerades när blåljuspersonalen inte respekterades. Bland annat genom stenkastning mot poliser. Förespråkare för ”lag, ordning och hårdare tag” vädrade morgonluft och i kölvattnet av debatten ville en majoritet av det politiska etablissemanget införa en ny lag med strängare straff för den som förhindrar blåljuspersonal att utföra sin verksamhet. Det påstådda hindrandet kom sedermera att kallas för ”sabotage”. En statlig utredning tillsattes år 2016 och i januari 2020 trädde lagen om ”Sabotage mot blåljusverksamhet” i kraft. Straffet för att sabotera verksamheten för snuten, brandmän och ambulanspersonal kan bli fängelse upp till fyra år. Ifall brottet är grovt ger det som lägst två års fängelse, och som mest livstids fängelse. För att brottet ska betraktas som grovt behöver handlingen ha uppfattats ”varit av särskilt farlig art”, att sabotaget varit planerat och organiserat, samt medfört en ”betydande skada”. Enligt blåljuslagen är det brottsligt att angripa och störa blåljusverksamhet, att använda våld, samt hot, mot blåljuspersonal, och att skada deras fordon och hjälpmedel. Därutöver är det brottsligt att ens försöka genomföra, att övertala någon att begå ett brott (stämpling), eller att förbereda, samt att inte avslöja blåljussabotage.

För inte så länge sedan föreslog CVE (Center mot våldsbejakande extremism), vilken är en del av Brottsförebyggande rådet, i samarbete med SÄPO att en lag som förbjuder innehavandet av propaganda för våldsbejakande extremism skulle stiftas. Det huvudsakliga resonemanget gäller förebyggande av rekrytering för “våldsbejakande miljöer”.

COPWATCH har granskat domslut från Arbetsdomstolen, och ansökningar om LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga), med kopplingar till våldsbejakande extremism. Syftet med granskningen är att redogöra för vilka juridiska förutsättningar som gäller för radikala kamrater i egenskap av lönearbetare och vårdnadshavare. Därutöver är syftet med granskningen att inspirera till den anarkistiska kampen mot staten. En kamp för att utöka vår frihet och krossa skitsamhället.

I en vaktlokal i Helsingborg misshandlar en polis en onykter, bojad och liggande tonåring (år 2020). En annan person misshandlas och släpas med huvudet i marken av en snut i Eskilstuna (år 2019). I Malmö raljerar ett gäng snutar kränkande och rasistiskt om människor de ser i Rosengård (år 2008). Vi ser återkommande hur poliser misshandlar och kränker kamrater på demonstrationer. Dessa fall är hyfsat välkända. Att vi känner till exemplen beror på att poliserna som begick övergreppen dokumenterades på olika sätt, på bild eller med ljud. Tyvärr är de dokumenterade fallen endast en bråkdel av snutens alla övergrepp.

CW – Bilder på polisvåld! / Images of cop violence! – CW

Mellan åren 1990-2020 sköt svenska poliser ihjäl 38 människor. Polisens dödskjutningar har ökat de senaste åren.

I samarbete med Center mot våldsbejakande extremism (CVE) driver Rädda Barnen en ”Orostelefon om radikalisering”, dit det går att ringa för att få stöd och råd om man är orolig för att ett barn ska radikaliseras. Härom veckan kom Rädda Barnen med en rapport, om hur arbetet med Orostelefonen har gått åren 2017-2020.

Dagen den 3/12 samlades stora delar av den repressiva statsapparaten för onlinekonferens. Center mot våldsbejakande extremism (CVE) bjöd torsdagen 3/12 in socialarbetare, lärare, kommunala tjänstemän, forskare, och snutar till ”Samling mot våldsbejakande extremism”. Drygt 600 repressionsvurmare samlades och diskuterade hur de ska förfölja och konfrontera politiska aktörer som staten ogillar.

Följande artikel har tidigare publicerats i SACs medlemstidning, Syndikalisten, och publiceras här i något reviderad form.

Som aktivist har jag formats djupt av civil olydnads-traditionen. Under ett drygt decennium har jag deltagit i en stor mängd civil olydnads-aktioner, bland annat mot deportationer, vapenfabriker, djurindustrin och klimatförändringarna, och åtalats vid en rad tillfällen. Den senaste gången jag kallades till rättegång var den 13/1, då åtalad tillsammans med åtta andra kamrater ur Slakteriinspektionen. Jag är glad och stolt över de flesta av dessa aktioner och tänker med värme på alla fina medaktivister och de mentorer som gett så viktigt inspiration och vägledning. Dock. Att jag genom åren propagerat för och försökt locka in människor i civil olydnads-aktioner är något jag idag har blandade känslor inför. Allt oftare och alltmer har jag känt mig obekväm med den praxis och teoribildning som är huvudfåran i dessa kretsar.

Oavsett riksdagsvalets utgång är en arbetarfientlig politik att vänta. Ty arbetarrörelsen är död, hävdar syndikalisten Edvin Dahlgren i följande artikel. Vägen framåt, menar han, är att bygga en motmakt av stridbara fackföreningar, ett starkt civilsamhälle och en ny offentlighet.

Skattesmitarna

Jag kommer inom kort att uppdatera denna bloggen med ett par artiklar om Exarchia ( läs mer här) men först tänkte jag börja med att berätta om situationen i Grekland, som är väldigt komplicerad och behöver ett eget separat inlägg.

Jag hatar mitt jobb. Faktum är att jag inte ens vill kalla det för ett “jobb”. Jag vill kalla det för löneslaveri. Det är arbete som jag utför, åt någon annan människa, som tjänar på mig och ger mig tillräckligt tillbaka för att hen ska kunna fortsätta tjäna på mig. Jag får lön för att kunna köpa mat så jag inte dör av svält och kan fortsätta arbeta, så jag kan betala någon form av boende så att jag är utvilad och kan fortsätta arbeta. Så att jag kan ha råd att köpa någon onödig pryl och fortsätta intala mig själv om att jag har det bra.

I november och december i år kommer det att dyka upp ett par inlägg om Exarchia, det anarkistiska kvarteret i Aten då några av oss i mediaprojektet kommer att åka ner för att ta del av det vardagliga livet i Exarchia. Vi kommer att skapa ett litet reportage med text, bilder och videoklipp.

Under tiden som vi befinner oss i Aten försöker vi träffa så många människor som möjligt från flera olika anarkistiska grupper som finns i Exarchia idag. En större grupp som vi får kontakt med kallar sig för Rouvikonas och det är den första gruppen som vi får tala med. Rouvikonas har sin bas på K-Vox. Kortfattat är K-Vox ett ockuperat socialt center, och i anslutning till K-Vox finns även en vårdcentral som är ockuperad och drivs av anarkister och frivilliga vårdarbetare. Mer om detta kommer i en annan artikel lite längre fram.