Another harsh winter of the coronavirus pandemic is coming. Cases have risen well above levels seen in the winter of 2020–21, and while many of us are vaccinated, we’re looking at potential increased spread because of the newly discovered omicron variant. Lockdowns are already returning to the most severely impacted Bundesländer, and while many of us are succumbing to crisis fatigue, the Querdenker and other conspiracy theorists may see any efforts to minimize the spread of the coronavirus as renewed onslaught against them and their “freedom.” Anti-lockdown riots are popping up around the world and Europe, and in particular the Netherlands. They are often dominated by right-wing extremists and conspiracy theorists. Should such riots appear around Germany, we need to continue to hold the line that this a three-way fight: we side with neither the State nor the insurrectionary right-wing.

When the El Paso shooter committed his personal ideology to a manifesto, he saw fit to include anti-imperialism and environmental politics, just like the shooter in Christchurch. Fundamentally subscribing to a biologically racist worldview that abhors inter-racial couples, his manifesto, if real, spoke of an overpopulated, polluted world in which corporations use racial underclasses to undermine workers and tip demographic scales in favor of liberalism. That conservatives largely reject environmental legislation did not phase the author of the manifesto, who concludes by insisting that corporations be brought to heel under a confederated system of ethno-states in what is now the United States. Importantly, the El Paso shooter confessed to being motivated, in part, by the manifesto of the Christchurch mass shooter, who also embraced green fascism.

From the time anarchism was first defined as a distinct radical movement it has been associated with the left, but the association has always been uneasy. Leftists who were in a position of authority (including those who called themselves anarchists, like the leaders of the CNT and the FAI in Spain in 1936–37) found the anarchist aim of the total transformation of life and the consequent principle that the ends should already exist in the means of struggle to be a hindrance to their political programs. Real insurgence always burst far beyond any political program, and the most coherent anarchists saw the realization of their dreams precisely in this unknown place beyond. Yet, time after time, when the fires of insurrection cooled (and even occasionally, as in Spain in 1936–37, while they still burnt brightly), leading anarchists would take their place again as “the conscience of the left”. But if the expansiveness of anarchist dreams and the principles that it implies have been a hindrance to the political schemes of the left, these schemes have been a far greater millstone around the neck of the anarchist movement, weighing it down with the “realism” that cannot dream.

So there was a demonstration and some people got a little militant and maybe broke some windows. Chances are the demonstration wasn’t a rally against the existence of windows so this may not look like the smartest of moves to you. In fact, it probably seems pretty asinine. A broken shop window doesn’t really hurt those in power yet it probably rose more than a few folks’ hackles. Vandalism and a few street scuffles with the cops obviously aren’t potent enough to directly overcome the state by force so why bother if it’s going to turn a lot of people against you?

On the night of August 8th, 2009, hundreds of inmates at the California Institution for Men in Chino rioted for 11 hours, causing “significant and extensive” damage to the medium-security prison. Two hundred and fifty prisoners were injured, with fifty-five admitted to the hospital.

From Occupy to Ferguson, whenever a new grassroots movement arises, pundits charge that it lacks clear demands. Why won’t protesters summarize their goals as a coherent program? Why aren’t there representatives who can negotiate with the authorities to advance a concrete agenda through institutional channels? Why can’t these movements express themselves in familiar language, with proper etiquette?

“There’s no ethical consumption under capitalism” is a tired meme that I wish would die. So often this slogan is used by reds to pooh-pooh those of us that strive to make life choices that aid harm-reduction in our communities and our natural environments.

tl;dr: Die Pandemie hat auch die radikale Linke gespalten. Verschwörungsmystische Narrative sind bis tief in unsere Szene vorgedrungen. Wie sich das auswirken kann, zeigt sich bei der Organisation von Anarchy 2023. Das geplante Jubiläums-Treffen in St. Imier wird (Stand heute, macht bitte Druck!) ohne jegliche COVID-Schutzmassnahmen organisiert und geplant. Mindestens einer der Hauptorganisatoren hat sich bei den Covid-19-Massnahmengegner-Demos engagiert.

tl;dr: The pandemic has polarized political discourse – even within the radical left. Conspiracy narratives have penetrated deep into our circles. How this can manifest i had to observe in the organization of Anarchy 2023. The planned meeting in St. Imier is (as of today, please protest!) organized and planned without COVID-19-precautions. At least one of the main organizers was involved in the movement of anti-maskers and COVID-deniers.

This essay was was published as a pamphlet around late 1978 or 1979, in the aftermath of the Sydney Hilton Bombing. The black humour of the time around the anarchist movement was that the police and security forces framed Ananda Marga because they came before Anarchism in the alphabet. The arguments in this pamphlet are still as valid today as when they were written 20 years ago.

In 1979, four Australian anarchist and “libertarian socialist” organizations published a tract called You Can’t Blow Up a Social Relationship, presumptuously subtitled “The Anarchist Case Against Terrorism” — as if theirs was the only case against it and there was no case for it. The pamphlet has been reprinted and distributed by North American anarchist groups, usually workerists, and by default appears to enjoy some currency as a credible critique of terrorism canonical for anarchists.

Der folgende Text ist das Transkript eines Vortrags, den Idris Robinson am 20. Juli diesen Jahres in Seattle gehalten hat, von ihm selbst wie auch von Ill Will Editions, die den Text transkribiert  haben, im Sinne der Lesbarkeit leicht editiert. Antikalypse

The following is a transcript of a talk delivered in Seattle on July 20, 2020, lightly-edited by the author for readability. A video recording produced by Red May is online here.

Am 6. April 1871 beschlagnahmten bewaffnete Teilnehmer*innen der revolutionären Pariser Kommune die in der Nähe des Gefängnisses in Paris gelagerte Guillotine. Sie brachten sie an den Fuß der Statue Voltaires, wo sie sie zunächst in Einzelteile zerbrachen und anschließend unter dem Applaus einer riesigen Menschenmenge verbrannten. Es handelte sich dabei nicht um ein von Politiker*innen inszeniertes Spektakel, sondern um eine populäre Graswurzelaktion. Zu jener Zeit kontrollierte die Kommune Paris, das noch von Menschen aller Klassen bewohnt war. Die französische und die preußische Armee umstellten die Stadt und bereiteten einen Einmarsch vor, um die konservative republikanische Regierung Adolphe Thiers einzusetzen. Unter diesen Umständen war das Verbrennen der Guillotine eine mutige Geste, die die Herrschaft von Terror sowie die Idee, positiver sozialer Wandel könne durch das Abschlachten von Menschen erreicht werden, zurückwies.

148 years ago this week, on April 6, 1871, armed participants in the revolutionary Paris Commune seized the guillotine that was stored near the prison in Paris. They brought it to the foot of the statue of Voltaire, where they smashed it into pieces and burned it in a bonfire, to the applause of an immense crowd. This was a popular action arising from the grassroots, not a spectacle coordinated by politicians. At the time, the Commune controlled Paris, which was still inhabited by people of all classes; the French and Prussian armies surrounded the city and were preparing to invade it in order to impose the conservative Republican government of Adolphe Thiers. In these conditions, burning the guillotine was a brave gesture repudiating the Reign of Terror and the idea that positive social change can be achieved by slaughtering people.

Hösten 2017 kom det fram att Trafiknämnden i Stockholm beslutat att börja ta ut markhyra för bland annat demonstrationer. Ja, för all aktivitet på gatorna, verkade det som – från flygbladsutdelning till barnkulturevenemang med fri entré. Det kunde gälla till exempel att betala avgift för att få ha högtalare. Besluten verkade bli godtyckliga och konsekvenserna oöverblickbara.

Plötsligt stod vi där, med ett rep och en rad snutar mellan oss och ett trettiotal personer från universitetets förvaltningsstyrelse, där företag som Goldman & Sachs, PNC Bank, Williams Capital Group, och en rad andra som instinktivt bör hållas så långt från utbildning som möjligt finns representerade. Månader av upptrappning och veckor av planering hade lett oss hit. För ett ögonblick frös jag fast – hur skulle vi ta oss förbi? Skulle vi lyckas? En laddad tystnad. Elektricitet i luften. Plötsligt var det på allvar. Så öppnar ordföranden mötet, och vi rör oss framåt, samtidigt som de första tonerna av Solidarity forever trevande stiger mot mötesrummets tak och studsar mot dess väggar. Repet åker i marken, vi bildar kedjor.

Skattesmitarna

Jag kommer inom kort att uppdatera denna bloggen med ett par artiklar om Exarchia ( läs mer här) men först tänkte jag börja med att berätta om situationen i Grekland, som är väldigt komplicerad och behöver ett eget separat inlägg.

Jag hatar mitt jobb. Faktum är att jag inte ens vill kalla det för ett “jobb”. Jag vill kalla det för löneslaveri. Det är arbete som jag utför, åt någon annan människa, som tjänar på mig och ger mig tillräckligt tillbaka för att hen ska kunna fortsätta tjäna på mig. Jag får lön för att kunna köpa mat så jag inte dör av svält och kan fortsätta arbeta, så jag kan betala någon form av boende så att jag är utvilad och kan fortsätta arbeta. Så att jag kan ha råd att köpa någon onödig pryl och fortsätta intala mig själv om att jag har det bra.

I november och december i år kommer det att dyka upp ett par inlägg om Exarchia, det anarkistiska kvarteret i Aten då några av oss i mediaprojektet kommer att åka ner för att ta del av det vardagliga livet i Exarchia. Vi kommer att skapa ett litet reportage med text, bilder och videoklipp.

Under tiden som vi befinner oss i Aten försöker vi träffa så många människor som möjligt från flera olika anarkistiska grupper som finns i Exarchia idag. En större grupp som vi får kontakt med kallar sig för Rouvikonas och det är den första gruppen som vi får tala med. Rouvikonas har sin bas på K-Vox. Kortfattat är K-Vox ett ockuperat socialt center, och i anslutning till K-Vox finns även en vårdcentral som är ockuperad och drivs av anarkister och frivilliga vårdarbetare. Mer om detta kommer i en annan artikel lite längre fram.

Inatt gick den grekiska polisen in i Exarchia i Aten och sköt mot folk med plastkulor. Det finns många vittnesmål om händelsen. Folk vittnar om hur poliser bad dom stanna inomhus och dra för gardinerna. Polisen ska ha kastat in tårgas i lägenhetsbyggnader och kastat stenar mot fönsterrutor. Dom har skjutit plastkulor mot demonstranter och andra som befann sig på platsen.

Vid ett årsskifte är det många städer som passar på att höja avgifterna i kollektivtrafiken. I många fall ökar avgifterna betydligt snabbare än konsumentprisindex. Att dålig luft, klimatförändringar, kortsiktigt beroende av fossila bränslen, samt skador och dödsfall för mänskliga och icke-mänskliga djur häftar vid privatbilismens ställning tas inte på allvar. Dessutom är kollektivtrafik i mycket en klass- och tillgänglighetsfråga. Att planka är att genom direkt aktion reducera avgifterna och utmana privatbilismen, och att redan nu föregå städer som experimenterar med avgiftsfri kollektivtrafik, nu senast Fagersta.